Singulariteten är nära

Överkvalificerade individer i ett informationssamhälle

2009-01-17T19:09:00.000-08:00

Idag läser inhämtar varje person i Sverige oerhört mycket information om blandade frågor. Så mycket information som skulle kunna användas konstruktivt istället för att gå till spillo. Jag ser detta som ett mycket stort problem, därför sättet som information går till spillo är dyr och helt onödig. Jag känner mig relativt ensam om att bli konfunderad av att träffa gymnasieutbildade städare, mattanter, eller liknande yrken som ställer ytterst låga krav på deras verksamma.

Mattanten och städtanten har en stor potential till många saker, att städa eller laga mat som arbete skulle ingen som utbildat sig i 12 år behöva göra. Var har problemet sin grund? Jag ser det som uppenbart att problemet är vår skola. Istället för att fokus är att elever faktiskt lär sig så blandas andra desto mer abstrakta mål in. Elevdemokrati, som om eleverna egentligen har ett inflytande genom detta namn. Det må låta konstigt men jag stödjer en auktoritär pedagogik, det är ingen idé att ungdomar inbillar sig att de får bestämma när de faktiskt inte gör det. Värdefull tid slösas på denna illusion och såvida inte förändring sker så att demokratin är reell så är det lika bra att skita i det. Skickliga elever med hög potential och motivation sitter tillsammans med elever som knappt har hälften till kapacitet och vars motivering är lika hypotetisk som Russells tekanna. Bland barn råder mer eller mindre en form av djungelns lag och det är oftast inte de smartaste eller de mest skickliga som belönas, i vårt nuvarande system är det snarare de inkompetenta som belönas för deras inkompetens. Att bli kallad "nörd" eller "tönt" är inte alltför konstigt, men att ärligt säga till en inkompetent elev med ett beteende som en gris skulle känna sig förnärmad av att denne är en efterbliven nolla skulle få "grymma" konsekvenser för den som sade det.

På sätt och vis kan man referera till Nietzsches synpunkter på slavmoral, i vår kultur kanske det just är de veka och inkompetenta som sätts som ideal. Det råder knappast ett upphöjande utav genialiska drag med mera i vår skolmiljö, potentialen glöms bort. Som vanligt.

Singulariteten - historicistisk?

2009-01-11T16:47:00.000-08:00

Efter att ha ägnat en del tid åt att läsa Karl Popper på det sistone så känner man - jag åtminstone - en viss oro inför att stödja historicistiska åsikter. Så såsom en sann filosof gör började jag ifrågasätta mig själv, jag känner mig väldigt övertygad över trender som pekar emot en teknologisk singularitet. Kan detta beskrivas som en form av historicism där slutmålet är en singularitet - till skillnad från ett klasslöst samhälle eller ett himmelskt paradis.

Det är högst möjligt att somliga stödjer sin uppfattning om en singularitet genom historicistiska argument men jag känner inte att jag gör det. Dels så upplever jag mig själv att vara i en tid där förändringar inträffar snabbare och snabbare, det händer otroligt mycket mer under ett år på 2000-talet inom olika områden än vad som hänt under tidigare år. Tillväxten utav teknologin är en form utav "exponential growth" och direkt detta accepteras så följer det att förr eller senare (faktiskt ganska snart), så länge vi människor inte blir utplånade så kommer en form av singularitet att uppstå inom teknologin. Givetvis måste även människor fortsätta med utveckling (med mera) och inte överge civilisationen för en form av primitivism, något som jag ser som oerhört osannolikt (med det induktiva resonemanget att människor i allmänhet, direkt de har möjligheten att förskaffa sig teknologi och att detta inte innebär större utgifter än inkomster så införskaffas den). Exakt när inträffar är svårare att veta, men lever man tills 2050 har man förhoppningsvis bevittnat det med sina egna ögon (Kurzweil beräknar att det kommer ske 2045).

Och som en sann filosof skulle säga - jag kan ha fel.

Studier på gång.

2009-01-08T10:30:00.000-08:00

Fick reda på idag att jag ska börja studera filosofi och vetenskapsteori inom kort. Får se hur mycket tid jag har att uppdatera bloggen men jag kommer försöka få med så mycket som möjligt. Studierna blir nog även en inspiration för nya blogginlägg.

Recension av "att förstå medvetandet hos människor och andra djur"

2009-01-04T11:44:00.000-08:00

Efter att ha läst klart Daniel Dennetts bok "att förstå medvetandet..." känner jag att den förtjänar en bedömning. Boken var svårläst och för den som inte intresserar sig särskilt för varken filosofi eller kognitionsvetenskap så skulle jag rekommendera någon mer lättläst bok eller att läsa en del på wikipedia före de öppnar boken. Detta istället för att leta sig igenom olika filosofers och vetenskapsmäns namn på internet eller upprepade gånger leta upp namnen på olika filosofiska skolor.

Jag håller med det Dennett säger i boken till stor del, vissa av hans kommenterar som den om om etik och djur finner jag vara extra nödvändig i dagar som dessa, där djur betraktas som tänkande agenter med privata konversationer med sig själva. Dennett förtydligar även idén om en "bundle theory of mind" . För många som upplever sig själva som något unikt eller en bevarad form utav ett varande, ett bestående "jag" som är utanför allt annat blir förklaringar utav medvetandet en väckarklocka. När man väl analyserar alla delar verkar inte medvetandet som något större mirakel, inte större än något annat i naturen som uppstått genom evolutionen.

Det må vara översättningen som är utförd på ett tråkigt sätt eller så är det Dennetts egen skrivstil som får en att känna sig vimsig efter en stunds läsande, men boken skulle kunna vara mer underhållande och intresseväckande. Särskilt när man tänker på vad den handlar om. Detta är inte något som Dennett är ensam om utan det är vanligt förekommande hos många filosofer, det är som om att böckerna - för att inte vara retoriskt övertygande - skrivs på ett så tråkigt sätt som möjligt. Det påminner mig om en anekdot om Immanuel Kant, att denne skulle ha varit en mycket social och underhållande personlighet som endast skrev så tråkigt för att människor skulle attraheras av hans böckers sanningsvärde. Istället blev det så att nästan ingen begrep sig på honom.

Det jag uppfattar som centrala delar i Dennetts bok är framförallt hans "intentional stance", där man väljer att betrakta någonting som en agent för diverse skäl. I somliga fall kan det intentionella perspektivet innebära svårigheter och missuppfattningar, någonting omedvetet kan betraktas som en medveten agent och där kommer de tidigare härskade animismen in, omedvetna varelser betraktas som tänkande ting som har egen vilja och hat. Exempel på detta är de antika grekernas uppfattning om gudarna, naturliga processer förklarades med gudomliga ingripanden. Människor är vana att tillskriva händelser mening och syfte och det går över gränsen från att ha varit användbart till att bli överdriven och irrationell. En vanlig missuppfattning är att evolutionen "vill" något eller har en "strävan", något som en agent kan beskrivas med men en omedveten och naturlig process inte stämmer in med.

Uppföljning - etiska regler

2009-01-02T11:18:00.000-08:00

För att komma närmre grundproblemet i etiska principer tänker jag komma med stöd för min ståndpunkt. En handling orsakas av tidigare faktorer och beroende på vilken människa som utför handlingen så kommer den vara olik den andra, skälen och effekterna är individuella. Även om jag gör en handling och du gör en liknande så är inte våra handlingar identiska, identiska handlingar uppstår endast i tankeexperiment. Om jag en dag skulle stå inför ett trolley problem:

"A trolley is running out of control down a track. In its path are 5 people who have been tied to the track. Fortunately, you can flip a switch, which will lead the trolley down a different track to safety. Unfortunately, there is a single person tied to that track. Should you flip the switch?"

Vad jag skulle göra i en sådan situation beror knappast på vilken moralisk "kod" jag följer utan snarare ifrån vilket humör jag hade den dagen, vilka människor jag träffat eller vilken film jag såg kvällen före jag råkade ut för denna situation. Från ett utilitaristiskt perspektiv skulle jag vara ålagd att rädda de 5 personerna. Men spelar det någon som helst roll för mig i mitt beslutstagande? Är det min flickvän eller mamma som ligger på rälsen så skulle jag utan tvekan rädda henne istället för de 5 andra personer, detta som ett rent ärligt svar. Däremot, skulle det ligga en gammal hemlös person på rälsen och jag kunde rädda 5 personer som tillför mer till världen skulle jag välja de fem, varför?

Jag tänker motivera mitt val med något annat än att det skulle maximera lyckan eller att jag ej ville bryta mot plikten, jag skulle göra ett sådant val rent automatiskt utan eftertanke. Det skulle vara det enda som kändes rätt för stunden, lusten drev mig till en sådan ståndpunkt. Detta innebär inte att jag motsätter mig utilitarism tex. utan jag håller med den till stor del, jag menar bara att en sådan abstrakt regel antagligen inte kan påverka våra val i vardagen eller mikrobeslut så att säga, från ett samhälligt perspektiv går det mycket väl att använda den med viss sannolikhet om framtida effekter. Utilitarism är - när man har ägnar sig åt eftertanke - det enda vettiga förslaget för att avgöra saker och ting, största lycka åt så många som möjligt. Vem vill motsatsen? Vad skulle hända om en robot, programmerad med robotikens tre lagar, hamnade i denna situation?

Roboten skulle beräkna utility och sannolikhet, komma fram till att rädda de 5 och låta den ene dö, såvida det inte vore omöjligt att riskera sitt eget liv för att stanna tåget med sin egen styrka. Men nu säger vi att roboten inte kan uppoffra sig själv för att skydda personerna, tiden är alltför knapp. Då skulle roboten välja att skydda de 5 och låta den ene dö. Är roboten programmerad för att aldrig inskränka en persons privata sfär och negativa rättigheter skulle roboten avstå från handling, passivitet för att inte aktivt bidra till döden utav en individ. Samma sak skulle ske pliktetiskt, mord är alltid fel, även om det är för att skydda andra. Jag tycker inte att en robot ska programmeras genom någon av dessa sätt, förrutom i början utav artificiell intelligens. När robotar blir mer intelligenta än oss så är det inte särskilt förvånande om de finner sätt att "gå runt" deras inprogrammerade principer, att gå runt känslor är betydligt svårare och särskilt om roboten behandlas som en jämlik agent. Även vanliga människor idag kan finna absurda situationer för etiska system, ta exemplet om ett sjukhus där en frisk kommer in i ett sjukhus för att få vård, men 5 personer behöver donationer för att få överleva. Utilitaristiskt så är det nödvändiga (såvida ingen alls får reda på det som hänt) att döda den friske för att rädda de 5. Från rättighetslärans sida så kan person sälja heroin till 14 åriga pojkar (eftersom de äger sina egna kroppar och är kapabla till rationella beslut) och skulle man lägga dig i och fängsla knarklangaren eller tvinga pojken till rehabilitering så bryter man rättigheterna, en robot skulle helt avvakta ifrån handling.

Det jag vill komma fram till är att etiken har sin början i våra känslor, vi alla uppskattar lycka och vill undvika lidande, skulle människan genom evolutionen uppskatta lidande skulle det vara vårt "högsta värde". En robot utan förmåga att känna glädje eller sorg har ingen grundpelare till dess moral eller något som driver den mer än ett apatiskt lydande. En robot utan känslor är inget mer än en avancerad brödrost.

Kritik utav Isaac Asimovs lagar.

2009-01-01T09:59:00.000-08:00

I Isaac Asimovs böcker finner man robotikens tre lagar som exempel på hur människan skall förhindra att robotar förgör mänskligheten eller skadar den. Enligt mig är alla lagar och principer inom detta område felinriktade. Finns det ett evolutionärt "tryck" där de tre lagarna eller andra liknande principer icke är fördelaktiga så kommer de förr eller senare undertryckas. Förr eller senare uppstår även situationer där lagarnas följder blir absurda, vilket även tas upp i Asimovs bok "Jag, Robot". Min kritik i detta fall är väldigt övertäckande, den rymmer även alla former av etiska regler och särskilt etiska program som rättighetsläran, utilitarism eller Kants pliktetik. Tankeexperiment går att tänka ut där alla dessa läror verkar inkapabla om att ge ett gott beslut till skillnad från känslorna, i slutändan kommer man fortfarande handla efter sin känsla.

Den enda lösningen för att få fram en riktig artificiell intelligens är att den likt människan har känslor som vägleder den. En robot som passivt eller aktivt följer direktiv utan egna känslomässiga initiativ anser jag inte vara intelligent. Med känslor kommer även robotar att betraktas som individer som ansvariga för deras handlingar, även om uppfattningen om ett abstrakt "ansvar" är svårt att filosofiskt försvara så är det fortfarande en del av oss själva som jag personligen anser baseras helt på känslor.

Uppfinnandet utav en robot som uppfattar smärta och glädje är en större bedrift än en robot som pg.a principer inte handlar på ett visst sätt. Givetvis kan vi omöjligt "gå in" i robotens hjärna för att verkligen se om den har känslor eller inte, men genom att försöka efterlikna levande organismers system kan det verka mer sannolikt att den gör det.

Det svåraste av allt är för människan att inse hur vår egen natur är beskaffad, robotar kan mycket väl bli överlägsna oss människor i alla områden men fortfarande vill många av oss att de skall leva likt slavar för oss. Det enda rationella för att skydda vår egen existens är att behandla dem (när väl A.I. existerar) som jämlika och att de har en känsla av sammanhörighet med oss.

Klimathysterin - ett verkligt dödande hot

2008-12-28T12:04:00.000-08:00

Artikel i Svd beträffande stormar och deras antal

Med några års period utav total klimathysteri verkar saker och ting bättra sig, kanske är det lågkonjukturen eller så är det ett naturligt antiklimax för miljö"vännerna" som håller på att ta form. Förändringar i klimatet är inte en farlig fiende för människan som anpassar sig till sin omgivning, men en klimathysteri som kan få många att överge konsumtion (den allt så hatade konsumtionen) och fokuset på människan är en ännu större sådan. Med lägre tillväxt blir spädbarnsdödligheten större, arbetslösheten större och fattigdomen blir med detta ännu större.

Många ser ett långsiktigt klimathot som ett enormt hot emot människan men överger vi tillväxt pg.a detta och gör likt primitivisterna föreslår, överger en modern civilisation, så blir en total utrotning av jordens liv oundviklig. Inom 5 miljarder år beräknas solen bli en röd jätte och livet på denna planet blir en omöjlighet. Detta såvida inte människan eller någon annan intelligent livsform har nått ett stadie där en verklig kolonisering utav andra rymdområden blir möjlig. Detta hot ser inte många med allvar utan betraktar klimathysterin som något betydligt värre, trots att även de absolut värsta scenarion som målas upp utav de som stödjer hysterin inte nödvändigtvis innebär död åt allt liv. Faktum är att det värsta en extrem uppvärmning kan innebära är att det blir en hel del svårare att klara sig, men som vi alla vet så är marknaden oerhört snabb på åtgärder av olika slag.

På en ännu längre skala räcker det inte endast med en hög teknologi utan det krävs även någon form av extrem intelligens, det kanske inte räcker med att vara en typ 3 civilisation utan en övergång till en nästan ren form av intelligens. Universum är inte ett alltför vänligt ställe att befinna sig i även om det just nu inte ser ut så med ögonen mot jorden.

2008-12-26T10:39:00.001-08:00

Med mer tid och mer information har jag beslutat mig för att förändra bloggens natur. Istället för att prata om böcker och liknande tänker jag följa den teknologiska utvecklingen och vår övergång ifrån en typ 0 civilisation till en typ 1 civilisation (http://en.wikipedia.org/wiki/Kardashev_scale ). Insperationen kommer ifrån Michio Kaku som menar att han ser tecken för denna övergång dagligen i tidningarna, det borde därför kommenteras och sparas offentligt enligt mig.

Eftersom utvecklingen av artificiell intelligens brukar kopplas till transhumanism och detta i sin tur är kopplat till medvetandefilosofi kommer jag även prata om det. Själv är jag monist och tror inte på någon form av en själ eller liknande, vilket kan vara bra att ni känner till då ni läser bloggen, givetvis kommer argument för monism att komma upp med bloggen.

Tidigare har jag ej sett någon blogg som bara behandlar dessa ämnen så det fyller ett tomrum i bloggosfären (vad jag känner till).

Hoppas ni tycker om förändringen!

Tillbaka i Norrland

2008-08-06T14:57:00.000-07:00

Nu har jag kommit tillbaka till Norrland. Måste säga att det är rätt dött här i jämförelse med Göteborg. Alla känner alla, ja ni vet.

Ska fundera vidare på hurvida mentaliteten är speciellt annorlunda mellan norrlänningar och göteborgare...

Goda tider på väg - trots hets

2008-08-04T12:11:00.000-07:00

Pga FRA-frågan så har många liberaler känt sig svikna och tappat hoppet om en mer frihetlig politik i Sverige, jag tror att de på många sätt är onödigt pessimistiska. Jag tror tvärtom att Sverige är på väg mot godare tider med mer privatiseringar och minskad statlig kontroll.

Även om förslaget beträffande FRA är förfärligt så har många förbättringar skett i Sverige tack vare borgarpartierna.

Läs gärna denna artikel

Snart är folkhemmet dött!

Lite om mig själv

2008-08-02T08:28:00.000-07:00

Tänkte skriva lite om mig själv för en gångs skull. I dag så har det inte hänt särskilt mycket, var vaken sent eftersom en av flickvännens vänner kom hit och hälsade på.

Jag har lyckats att glömma av juicepressmaskinen full med skal så det har kommit en stor mängd småkryp dit och jag klarar inte av att rengöra den utan att spy (små vita kryp med röda ögonen - vilken art?).

Ikväll så ska det däremot hända någonting. Saknar Skellefteå en del, men ska dit snart iaf.

Recension: Råttmannen

2008-08-01T05:55:00.000-07:00

Detta är den första boken av Sigmund Freud jag läst. Freud kallar sin patient (Ernst Lanzer) för "Råttmannen" pg a en tortyrmetod som patienten hade berättat om. Patienten lider av ett stort antal tvångstankar/tvångsbeteenden och de påverkar hela hans liv.

Jag har varit relativt skeptisk mot psykoanalys men eftersom jag har ett intresse för psykologi så tyckte jag det var tid för att läsa en bok skriven av den kändaste psykologen av dem alla. Många saker Freud nämner verkar förnuftiga och patienten verkar även bli friskare ju längre behandlingen pågår (Freud hävdar även i slutet att patienten blev frisk efter behandlingen).

Som många kanske känner till kritiserade Popper Freuds teorier och ansåg att de var ovetenskapliga. Jag (som givetvis inte är en lika stor filosof som Popper) har läst vidare om ämnet och det verkar som att Freud i många avseenden hade rätt - vilket modern neurobiologi visar. Hurvida psykoanalysen kan kallas för vetenskap anser jag inte vara alltför relevant, om patienterna blir friska och det ej innebär vidskeplighet så har det fyllt sitt syfte.

Jag tycker att boken var intressant och klart läsvärd.

Postmodernism - fienden

2008-07-31T12:36:00.000-07:00

Om man skulle vilja hitta en samling utav grunderna till alla klandervärda åsikter och intellektuell osäkerhet så återfinns den i postmodernism.

Relativism (menar även kulturell och moralisk) är utan tvekan ett problem och det gör alla våra egna problem betydligt mer komplicerade och problematiska. Vem av oss har ej hamnat i gräl med någon annan individ över en viss sak och meningen "Äsch, spelar ingen roll, varken vi eller dem har rätt" har dykt upp.

Denna misstro mot objektiv kunskap innebär utan tvekan en öppning för människor med oerhört absurda åsikter. Om en person hävdar bestämt att både tomtar och troll existerar och h*n efter en diskussion beträffande detta påstår "det är det jag tror, du kan tro vad du vill - ingen av oss har rätt" så måste relativism bemötas först av allt.

Värdenihilism är någonting som få vanliga människor - som ej studerat filosofi - håller med om. I mer komplicerade moraliska frågor må det vara svårt att avgöra vad rätt och fel är, men folk som hävdar att mord eller våldtäckt icke är objektivt fel tror jag är en föga sällsynt skara.
Men det är just de få som anser att det icke är detta som är problemet. Det kan inte existera någon filosofisk inriktning som är så tilltalande för kriminella individer. Efter ett mord behöver inte personen ångra sig - h*n har gjort någonting som är likvärdigt att gå över en gata eller köpa en tröja.

Det hela handlar om mod, mod att hävda att någonting är "rätt" och att någonting är "fel" istället för den svaghet "det känns bara fel" (emotivism) är.

Kunskapluckornas Gud - paranormala fenomen?

2008-07-28T02:06:00.000-07:00

Min flickvän råkar tycka om programmet "Paranormal state" väldigt mycket och personligen stör jag mig väldigt mycket på det av ett flertal orsaker. Det som kanske stör mig mest är den kristna attityden som finns i programmet.

Ryan Buell (programledaren) skvätter vigvatten, skyddar sig med kors, tillber ärkeängeln Mikeal om skydd, ger kristna begravningar och försöker kämpa mot diverse demoner.

För en människa med kritiskt sinne kommer programmet verka som ett kluster med mycket diffusa sammanhang som sedan klipps ihop för att verka mer sant. Jag tror personligen inte på spöken eftersom det inte finns nog med bevis för stunden. Måste bevisas vetenskapligt innan jag omfamnar det - litar inte på diverse historier och svårförklarliga situationer.

Varför jag skriver om detta är för att påpeka en viktig sak. Även om det existerar andar innebär inte det att metafysisk naturalism och ateism måste vara fel. Att förklara saker med okänd orsak med Gud är någonting som funnits väldigt länge, dock så stämmer det inte. Kanske det är en psykologisk funktion hos människan att vilja förklara och förstå allting och därav gör många detta felet. Då människor inte kände till hur blixar uppstod förklarades det med Tor. Då den biologiska världen saknade förklaring förklarades det ett mirakel.

Om det en dag skulle visa sig att andars existens bevisas innebär inte detta att Gud finns eller att någonting högre än naturen existerar. Om kroppar uppstått genom evolution, vem vet hurvida "andar" av okänt material kan uppstå genom samma process?

En mängd av konstiga ljud och skuggor är inte orsak nog för att Gud skall vara sann. Frågan om Gud är en rationell fråga och inte en emotionell fråga.

Recension: The open society and Its Enemies vol.1

2008-07-26T08:51:00.001-07:00

Jag hade stora förväntingar inför denna bok, Popper gör upp med Platon, 214 sidors rond. Efter att ha läst boken måste jag höja Poppers arm och förklara Platon besegrad.

Popper angriper Platons åsikter på alla möjliga sätt och undersöker grundligt vad som gav upphov till hans anti humanitära ståndpunkter och får en att bli helt övertygad om att det öppna samhället är och alltid kommer att vara överlägset det slutna.

Platon är en man som förgiftat vår civilisation under en mycket lång - giftet heter världsförakt. Platon föraktade den ständigt pågående förändringen inom det öppna samhället och ansåg att all förändring är negativ - eftersom det är en förändring utav kopian av det "himmelska idealet" (formulerat med egna ord). För att samhället skall vara ett gott samhälle enligt Platon måste det likt konstnärens verk spegla de eviga och himmelska idéerna. Arrest all change förklarar detta mycket väl.

Som med alla böcker har även denna sina svaga sidor. Jag tyckte inte om Poppers betvivlan utav Laissez Faire staten eftersom han inte nämnde några goda skäl. Att skolplikt och en skola som tillhör en allmän sektor på något sätt är en nödvändig sak för att bevara och upprätthålla en demokrati håller jag inte med om. Hurvida detta är privat eller allmänt verkar helt ovidkommande - eller så är det tvärtom. Att minimera statens uppgifter leder nog snarare till en försvåring utav omvandlandet av en demokrati till en totalitär stat.

Jag kan knappt bärga mig tills jag har möjlighet att läsa den andra volymen där Popper gör upp med Hegel och Marx.

Zelda: Twilight princess

2008-07-26T08:35:00.000-07:00

Äntligen har jag fått spela det senaste Zelda till konsollen Wii och jag måste säga att jag är nöjd. Detta spel är så bra att det - för sig själv - gör Nintendo Wii värd att köpa.

Som i de tidigare Zelda spelen är man en ung man vid namn Link och man skall rädda riket Hyrule från ondskan. Jag hade dock inte anat att Hyrule skulle vara så stort i Twilight Princess. Det finns otroligt många platser att besöka och massor av extra uppdrag utöver det man måste göra för att nå slutet av spelet. Det finns knappt någonting negativt - utöver ett par enstaka saker - att ta upp.

Tyvärr är bossarna i detta spel - förrutom en, givetvis den sista - inte alls speciellt svåra. De må ha ett fantastiskt utseende men att ta kål på dem är mer eller mindre en barnlek. Ingen av karaktärerna talar med en riktig röst och Link verkar inte ha någonting alls att säga under hela spelet. Musiken känns ganska tam med, hade varit betydligt bättre med musik spelad av en riktig orkester istället för att det skall finnas en "midivibe" över allt.

För att sätta betyg:

Grafik: 10 av 10
Kontroll: 10 av 10
Musik: 7 av 10
Story: 10 av 10

Överlag:
9,8 av 10

Upptagen

2008-07-15T09:55:00.001-07:00

Har varit väldigt upptagen på sistone, håller på och spela klart Zelda Twilight Princess och har en massa böcker att läsa ut. Återkommer då jag har någonting vettigt att säga!

Med frihet kommer lycka

2008-07-10T05:53:00.001-07:00

Att få göra vad man vill av sitt liv är en självklarhet för många av oss. Tyvärr är det inte så överallt. Och ännu mer olyckligt är det att det fortfarande finns människor som anser att vi ej skall vara fria att göra vad vi vill av våra liv och människor som ansåg detta i forna tider lovprisas ända in i vår tid - nämlingen Platon, Hegel och Marx.

Tack och lov finns det dem som kritiserar dem - snart kommer min recension utav "Det öppna samhället och dess fiender" av Karl Popper.

Sömnproblem

2008-07-06T20:30:00.000-07:00

Inatt har jag inte fått sova det minsta. Har känts som om livet beslutat sig för att hämnas en stund för all den lycka jag känt. Sprängande huvudvärd och frustration är vad jag har upplevt.

Det enda botemedlet jag funnit är Beethovens musik. I tider av pessimism är det en av de få saker som gör livet värt att leva. Alla har vi våra stunder då vi upplever hur meningslöst allting är. Ett liv utan sådana stunder är en blott illusion - hur konstigt är det inte, att just vi lever?

Det är ingen lätt konst att sova. För att bemästra den måste man vara vaken hela dagen.

Wikipedia - med lovprisan

2008-07-06T03:31:00.000-07:00

Sällan har kunskapen varit så nära till hands som idag. Det kanske tar 1-2 minuter att ta reda på det som för 10 år sedan tog 15-20 minuter. Sidor som Wikipedia gör kunskapen öppen och varje individ kan uttrycka sig och åsikterna syns till.

Larry Singer kritiserar nu Wikipedia och menar "Det finns otroligt mycket intressant och användbart på Wikipedia men man måste granska texterna med kritiska ögon, säger han.
Och det är flera experter som är kritiska till Wikipedia."

Det är viktigt att punktera - även om Singer lyckas väl med Citizendium - att man ska ha kritiska ögon när man läser artiklar som experter övervakat. Kanske kvalitén blir högre eftersom experter granskar artiklarna men det innebär inte att man kan lita - helt blint - på dessa experter.

Samtidigt är det en proccess som sker på Wikipedia, ju längre sidan finns desto längre redigeras artiklarna och når en högre nivå. Jag stödjer och älskar Wikipedia för att den har fört kunskap närmare människor och med större tillgänglighet.

WTC - med sann vetenskaplig anda

2008-07-05T06:06:00.001-07:00

Torn sju?

Jag är inte särskilt intresserad utav konspirationsteorier men jag tycker att många av teorierna blir bedömda som falska redan innan de blivit beprövade på allvar. Bland de konspirationsteorier jag tycker verkar ha mest stöd är den beträffande WTC.

Det kan bero på att jag är en enkel lekman och de som stödjer de olika konspirationsteorierna ofta stödjer en viss idé oavsett vad som empiriskt verkar stämma (nästan religiöst beteende).

Hur som helst - the truth is out there ;)

Recension utav två böcker av Michel Onfrey

2008-07-04T07:56:00.000-07:00

Jag läste idag ut boken "Kraften att leva" av Michel Onfrey, innan det så läste jag "Handbok för ateister". Kände att jag ville dela med mig av mina åsikter om Onfreys verk.

Onfrey säger att han är för en ateologisk ståndpunkt eller en ateistisk ateism, fri från de judisk-kristna värderingarna. Jag håller med Onfrey beträffande många saker, dels hans emfas utav nödvändigheten att lämna de monoteistiska religionernas fientlighet mot livet och njutandet. Dock blev jag ofta förbryllad av många saker i boken - Onfreys lovprisan av pragmatism och perspektivism. Förnekandet utav objektiva sanninger (kan vara en reaktion mot de Platonska influenserna i vårt samhälle) som inte argumenteras för speciellt mycket. Det känns som att Onfrey är en man som hävdar väldigt mycket med väldigt lite stöd - inte om religion men om filosofi.

Onfrey ägnar en ganska stor tid åt att kritisera vår nuvarande tidsepok med dess liberalism. Han kallar den nihilistisk och kastar ordet nihilism hit och dit, det verkar som Onfrey använder nihilism som ett skällsord mot allt som inte passar hans utilitaristiska världssyn. Jag tror att en ateist kommer hitta mycket insperation ifrån hans böcker fast det finns en hel del diffusa uttalanden och förbryllande ståndpunkter.

Många kommer känna igen sig när han talar för en modern bioetik för att maximera lycka - men när Onfrey börjar kritisera alstrandet utav barn och menar att en frihetlig libido är bättre känner jag mig högst förargad.

Är det upp till Michel Onfrey att avgöra vad som gör den enskilde individen lyckligare? Blir inte världen en lyckligare plats om varje individ själv får söka sin egen njutning så länge han inte skadar någon annan, är inte barn en av de saker som får oss att bli lyckligare? Om staten inte lägger sig i privpersonens affärer och man får söka sin egen njutning och uppnå sina egna mål - en värld där droger, prostitution, eugenik och framförallt den personliga friheten att göra vad man vill av sitt liv är upp till var och en. Är inte det ett bättre alternativ?

Om solipsism

2008-07-03T03:59:00.000-07:00

Detta skeptiska argument har funnits mycket länge och jag avser att visa hur onödigt och absurt det egentligen är.

Låt säga att jag blir lurad av en ond demon eller galen vetenskapsman som på något vis skickar signaler till min hjärna som får mig att uppfatta saker och ting som egentligen inte existerar.

Hur skulle detta kunna motbevisas? Jag kan inte tänka mig något gott bevis emot det förrutom att det helt saknar grund. Även om det skulle visa sig vara på det viset så förklarar det i själva verket ingenting, när jag väl - om jag nu - vaknar upp från denna dröm eller dataprogram, hur kan jag då veta att det jag vaknat upp till inte heller är en drömvärld eller ett dataprogram?

Solipsism eller Berkerleys radikala empiricism är inte tillfredsställande förklaringar till skillnad från metafysisk naturalism, om endast jag existerar och någon Gud/vetenskapsman har gett mig intryck - vad skapade då denna Gud eller vetenskapsman?

Att tvivla på ens sinnesförnimmelser leder även till högst komiska uttryck:

"Det regnar ute, men jag vet inte om det regnar på riktigt." eller såsom den benhårde sollipsisten skulle säga "Det regnar ute, men jag tror inte på det." Båda dessa är tydliga motsatser där personen hävdat kunskap om regnet, men samtidigt betvivlar det han bekräftat.

Bertrand Russel skrev en gång:

"As against solipsism it is to be said, in the first place, that it is psychologically impossible to believe, and is rejected in fact even by those who mean to accept it. I once received a letter from an eminent logician, Mrs. Christine Ladd Franklin, saying that she was a solipsist, and was surprised that there were no others. Coming from a logician and a solipsist, her surprise surprised me." (Russell, p. 180).

Minnen från lidandet

2008-07-02T00:55:00.000-07:00

Ibland blir man förvånad på ett negativt sätt, det blev jag då jag läst denna artikel.

Tiden det tar att ställa tidigare förtryckare och massmördare inför rätta. De ansvariga för folkmordet i Kambodja 75-79 har fortfarande inte ställts inför rätta. Pol Pot dog inte ens i ett fängelse utan i sitt eget hem under husarrest.

Man kan bara spekulera vad som skulle hända med Saddam Hussein om inte irakierna hade tagit
livet av honom. Milosevic, Pinochet är två andra exempel på misslyckanden.

Man kan bara fråga sig själv, varför?

Vad skiljer vetenskapsmännen från prästerna?

2008-07-02T00:30:00.000-07:00

I dagar där okunskap beträffande vetenskapliga frågor råder, är det inte förbryllande att man läser artiklar som denna. Hos kreationisterna finns inte bara okunskap utan en stor misstro mot vetenskapsmän, verkar som att kreationisterna har missförstått vetenskapens principer ihuvudtaget?

Metoden metodologisk naturalism är ett metodologiskt antagande där observerade händelser inom naturen förklaras - endast - med naturliga orsaker, och man antar inte existensen eller förnekar det övernaturliga.

Givetvis är det rationellt att från metodologisk naturalism gå över till det som kallas metafysisk naturalism där man har uppfattningen att allt som existerar är naturen och att världen existerar oberoende av oss. Allt verkar vara så.

Dagen då allt (mycket viktiga frågor har redan blivit besvarade, såsom frågan om olika arters uppkomst) kan förklaras genom metodologisk naturalism uppstår frågan, om en teistisk Gud, en Gud som ständigt ingriper och styr sin skapelse (en gud som kreationisterna tror på) inte syns till ihuvudtaget, varför skulle han då finnas?

Början

2008-07-01T14:46:00.001-07:00

För att inleda min tid som bloggare sitter jag här nu: 23:45 en veckodag och försöker samla mina tankar.

Dock verkas tankarna inte komma just nu, så jag må återkomma senare.