Recension av "att förstå medvetandet hos människor och andra djur"

Efter att ha läst klart Daniel Dennetts bok "att förstå medvetandet..." känner jag att den förtjänar en bedömning. Boken var svårläst och för den som inte intresserar sig särskilt för varken filosofi eller kognitionsvetenskap så skulle jag rekommendera någon mer lättläst bok eller att läsa en del på wikipedia före de öppnar boken. Detta istället för att leta sig igenom olika filosofers och vetenskapsmäns namn på internet eller upprepade gånger leta upp namnen på olika filosofiska skolor.

Jag håller med det Dennett säger i boken till stor del, vissa av hans kommenterar som den om om etik och djur finner jag vara extra nödvändig i dagar som dessa, där djur betraktas som tänkande agenter med privata konversationer med sig själva. Dennett förtydligar även idén om en "bundle theory of mind" . För många som upplever sig själva som något unikt eller en bevarad form utav ett varande, ett bestående "jag" som är utanför allt annat blir förklaringar utav medvetandet en väckarklocka. När man väl analyserar alla delar verkar inte medvetandet som något större mirakel, inte större än något annat i naturen som uppstått genom evolutionen.

Det må vara översättningen som är utförd på ett tråkigt sätt eller så är det Dennetts egen skrivstil som får en att känna sig vimsig efter en stunds läsande, men boken skulle kunna vara mer underhållande och intresseväckande. Särskilt när man tänker på vad den handlar om. Detta är inte något som Dennett är ensam om utan det är vanligt förekommande hos många filosofer, det är som om att böckerna - för att inte vara retoriskt övertygande - skrivs på ett så tråkigt sätt som möjligt. Det påminner mig om en anekdot om Immanuel Kant, att denne skulle ha varit en mycket social och underhållande personlighet som endast skrev så tråkigt för att människor skulle attraheras av hans böckers sanningsvärde. Istället blev det så att nästan ingen begrep sig på honom.

Det jag uppfattar som centrala delar i Dennetts bok är framförallt hans "intentional stance", där man väljer att betrakta någonting som en agent för diverse skäl. I somliga fall kan det intentionella perspektivet innebära svårigheter och missuppfattningar, någonting omedvetet kan betraktas som en medveten agent och där kommer de tidigare härskade animismen in, omedvetna varelser betraktas som tänkande ting som har egen vilja och hat. Exempel på detta är de antika grekernas uppfattning om gudarna, naturliga processer förklarades med gudomliga ingripanden. Människor är vana att tillskriva händelser mening och syfte och det går över gränsen från att ha varit användbart till att bli överdriven och irrationell. En vanlig missuppfattning är att evolutionen "vill" något eller har en "strävan", något som en agent kan beskrivas med men en omedveten och naturlig process inte stämmer in med.