fredag 4 juli 2008

Recension utav två böcker av Michel Onfrey

Jag läste idag ut boken "Kraften att leva" av Michel Onfrey, innan det så läste jag "Handbok för ateister". Kände att jag ville dela med mig av mina åsikter om Onfreys verk.

Onfrey säger att han är för en ateologisk ståndpunkt eller en ateistisk ateism, fri från de judisk-kristna värderingarna. Jag håller med Onfrey beträffande många saker, dels hans emfas utav nödvändigheten att lämna de monoteistiska religionernas fientlighet mot livet och njutandet. Dock blev jag ofta förbryllad av många saker i boken - Onfreys lovprisan av pragmatism och perspektivism. Förnekandet utav objektiva sanninger (kan vara en reaktion mot de Platonska influenserna i vårt samhälle) som inte argumenteras för speciellt mycket. Det känns som att Onfrey är en man som hävdar väldigt mycket med väldigt lite stöd - inte om religion men om filosofi.

Onfrey ägnar en ganska stor tid åt att kritisera vår nuvarande tidsepok med dess liberalism. Han kallar den nihilistisk och kastar ordet nihilism hit och dit, det verkar som Onfrey använder nihilism som ett skällsord mot allt som inte passar hans utilitaristiska världssyn. Jag tror att en ateist kommer hitta mycket insperation ifrån hans böcker fast det finns en hel del diffusa uttalanden och förbryllande ståndpunkter.

Många kommer känna igen sig när han talar för en modern bioetik för att maximera lycka - men när Onfrey börjar kritisera alstrandet utav barn och menar att en frihetlig libido är bättre känner jag mig högst förargad.

Är det upp till Michel Onfrey att avgöra vad som gör den enskilde individen lyckligare? Blir inte världen en lyckligare plats om varje individ själv får söka sin egen njutning så länge han inte skadar någon annan, är inte barn en av de saker som får oss att bli lyckligare? Om staten inte lägger sig i privpersonens affärer och man får söka sin egen njutning och uppnå sina egna mål - en värld där droger, prostitution, eugenik och framförallt den personliga friheten att göra vad man vill av sitt liv är upp till var och en. Är inte det ett bättre alternativ?

Inga kommentarer: