Recension: Råttmannen

Detta är den första boken av Sigmund Freud jag läst. Freud kallar sin patient (Ernst Lanzer) för "Råttmannen" pg a en tortyrmetod som patienten hade berättat om. Patienten lider av ett stort antal tvångstankar/tvångsbeteenden och de påverkar hela hans liv.

Jag har varit relativt skeptisk mot psykoanalys men eftersom jag har ett intresse för psykologi så tyckte jag det var tid för att läsa en bok skriven av den kändaste psykologen av dem alla. Många saker Freud nämner verkar förnuftiga och patienten verkar även bli friskare ju längre behandlingen pågår (Freud hävdar även i slutet att patienten blev frisk efter behandlingen).

Som många kanske känner till kritiserade Popper Freuds teorier och ansåg att de var ovetenskapliga. Jag (som givetvis inte är en lika stor filosof som Popper) har läst vidare om ämnet och det verkar som att Freud i många avseenden hade rätt - vilket modern neurobiologi visar. Hurvida psykoanalysen kan kallas för vetenskap anser jag inte vara alltför relevant, om patienterna blir friska och det ej innebär vidskeplighet så har det fyllt sitt syfte.

Jag tycker att boken var intressant och klart läsvärd.